Hurghada Down Town

Jag och Aa ar i Down Town, El Dahar, i Hurghada. Det ar gamla stan dar de flesta vanliga manniskorna bor. Dar vi bor, pa Hilton, ar det bara turister och hotell i miltal langs stranderna.

Vi lyckades aka med i en taxi hit, billigt med tva amerikaner. Har gatt runt ett tag bland affarerna. Tyvarr kanns det som att vi ar tva cirkusdjur i vissa delar av stan. Alla - bara man - stirrar. Dar det finns fler turister vill alla bara snuva oss pa kosing. Som tur var ar Aa, som jag reser med, varsta dealern. Hon har dealat till mig fyra fina bomullsklanningar och tva stenstoder. I den senaste butiken sa agaren att han sag pa en gang att Aa inte ar nan vanlig turist och att han hoppades jag skulle komma tillbaka ensam nasta gang, for da skulle han lura av mig alla pengar. Hehe... det ligger abslout nat i det. Jag ar full av beundran for Aas dealingtalang. Det ar verkligen spännande att sta beredvid och lyssna och kolla.

Vi blev uppgraderade till ett femstjarnigt hotell med all inclusive forsta dan. Jattebra. Men maten suger verkligen. Jag har ett latent manniskoforakt som svammar upp till ytan vid sana har tillfallen. Matsalen far mig att tanka pa scenerna da mamman och pappan kakar och forvandlas till grisar i filmen Spirited away. Feta ryssar som tranger sig och lever om. Feta turister over huvud taget. Jag och Aa har borjat ga till en restaurang som heter Oasis och som har underbara stora rakor med goda roror och ett fantastiskt brod som en farbror bakar ensam vid en tegelugn bakom en restaurang. Vi ar alltid de enda gasterna. Alla andra ar alltsa fullt nojda med all inclusive. Det ar helt sjukt. Gratis mat hela dagarna, gratis alkohol, gratis kaffe. Tyvarr American coffee som smakar vatten. I El Dahar har vi druckit tjockt gott arabiskt kaffe. Onskar att det fanns hemma, det ar en njutning.

Jag och Aa klagar ganska mycket; pa ryssarna, pa de pastridiga egyptiska mannen som bara vill ha vara pengar, pa maten, pa att vi pa hotellet och pa anordnade utflykter blit runtskyfflade som boskap; men egentligen har vi det sa himla bra. I dag nar vi gick runt i El Dahar var jag ganska radd, men samtidigt valdigt lycklig. Har inte kant den kanslan pa lange. Jag verkligen alskar att vara bland de har ljuden, lukterna, manniskorna. Jag tanker pa mitt jobb och kanner mig som en hund som rymt från sina ägare och springr runt på det lyckliga sätt som bara förrymda hundar kan. Sa langt borta att jobbet kanns nastan overkligt. Trodde att jag blivit bekvam av mig, men nar jag satt utan sakerhetsbalte med knana mot satet framfor i taxin for att benutrymmet var for litet, da kande jag att jag saknat att aka runt i ett annat land utan att allt ar planerat och sakert. Jag njot till och med av den laskiga taxiresan. Jag ar lycklig.