Överklassens indiskreta charm

Facebook och bloggosfären har möjliggjort en ny rörelse inom den ironiska medelklassen: En kedjebrevsartad, humoristisk och njutningsfull spridning av yttringar som visar hur distanslösa överklassen och den övre medelklassen kan vara till sina priviligerade liv. Med jämna mellanrum dyker de upp i olika medier och berättar öppet, nöjt och självklart om sig själva, sina intressen och kunskaper som de verkar tro enbart kan imponera på och inspirera andra. Det borde de inte tro. Eller jo gärna för vår skull, men kanske inte för sin egen. Våra fantasier kring och vår förmåga att skratta åt dessa uppvisningar har nämligen visat sig vara gränslösa.

Det senaste exemplet är Stockholmsparet Eric Tour och Nina Persson som berättade om sin lägenhet i artikeln Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva i DN Bostad fredag 8 oktober. Artikeln har hånats och parodierats för sin pretentiösa beskrivning av det pretentiösa paret och deras pretentiösa vindsvåning i Vasastan. Ett talande citat ur artikeln är "Eric Tour vänder vant de spröda råvarorna på sin teppanyakihäll. Vårlök, groddar och mizunasalladens dekorativa blad lierar sig med äggnudlar och räkor. Heta droppar från flaskor och burkar med besynnerligt innehåll får fullborda verket."

Webben är nu full av blogginlägg som hånar och skrattar ut både artikelförfattaren Sara Trus och det inrednings- och matlagningsintresserade paret. Teppanyakihäll har utsetts till veckans ord, Henrik Schyffert twittrade upprört om artikeln hela lördagen och sarkastiska Svenskbladet publicerade en egen artikel om att en tidig vinterkräksjuka drabbat 98,5 procent av svenska folket efter att de läst om vindsvåningen. Den som vill kan också gå med i den ironiska gruppen Eric & Ninas vindsvåning på Facebook. En av mina Facebookvänner skrev att han skulle vara beredd att betala för att få läsa de formuleringar som DN Bostads redaktör Bo Westmar säger sig ha tagit bort före publicering. Jag skulle kunna fortsätta rada hånfulla reaktioner sida upp och sida ner.

Ett annat exempel är 11-åriga Chloé Schuterman, dotter till Nathalie Schuterman som äger en affär för exklusiva märkeskläder i Stockholm. Hon intervjuades av Carolina Gynning i TV 4:s Förkväll den 25 maj i år. Inslaget hette Chloé Schuterman - ett 11-årigt modelejon och handlade om den då nya Sex and the City 2-filmen. I klippet pratar Chloé Schuterman med stora självsäkra ögon, välkammat hår och ständigt leende mun om att hon älskar hur tjejerna i filmen klär sig och hur de "sitter på sina små caféer och pratar". Sen visar hon upp sin rosa Balenciagaväska som hon fick när hon fyllde tio i ett kit med rosa märkessolglasögon.

- Hur stort är ditt modeintresse? frågar Carolina Gynning.

- Det är emormt! Mamma brukar säga att jag har det i mitt DNA. Varje gång man går in i affären (mamma Nathalies reds. anm.) andas man in fashion, säger modelejonungen, allt medan mamma Schuterman sitter bredvid i soffan och kurrar med ett drygnöjt ansiktsuttryck. Helst vill jag använda det engelska ordet smug.

Även tv-klippet med Schutermans fick en snabb spridning på webben med många äcklade och ironiska kommentarer på Facebook och i bloggvärlden. "Ring soc!" var en vanlig kommentar. Nathalie Schuterman intervjuades av flera medier om de negativa reaktioner som tv-inslaget väckt, men verkade inte nämnvärt störd.

– Folk som inte känner en - deras åsikter kan man inte ta åt sig av. Det kan ju vara arbetslösa och outbildade, på nätet kan plötsligt vem som helst få en röst, sa hon till Resume.se.

Ja, tänk så fruktansvärt att arbetslösa och outbildade kan få en röst.

Ytterligare ett lillgammalt överklass(?)barn som skapat humorinlägg i bloggvärlden är 13-årige Carl-Henric som åkt spårvagn i över 50 städer världen över. Han guidade stockholmarna i spårvagnskunskap när Spårväg City öppnade i juli 2010. Självklart ska han dock inte bli spårvagnsförare själv, utan han ska köra spårvagn på fritiden. Även Carl-Henric har fått en Facebooksida tillägnad sig och sitt käcka språkbruk, Spårvagns Carl-Henric: "Ja de stämmer bra de".

Exemplen lär komma att bli fler. De här människorna är stolta över vad de åstadkommit och vad de kan och jag misstänker att de avfärdar våra glatt sarkastiska tilltag med "den svenska avundsjukan". Gärna för mig om de fortsätter att bjuda på så här högklassig underhållning. Jag väntar med spänning på nästa självgoda, pretentiösa och rika människa som vill spela narr på den ironiska medelklassens scen.