söndag 3 oktober 2010

Yves, je t'aime


Jag är kär i den unge Yves Saint Laurent. Jag vet att han är både bög och död, men det spelar ingen roll för jag blir ändå mest kär i män som jag inte kan få, även om de är hetero och i allra högsta grad levande. Kärleken inträffade när jag i dag såg dokumentären L'amour fou, som handlar om honom, hans karriär och hans relation till livskamraten Pierre Bergé.

När Yves Saint Laurent tog över som chefsdesigner hos Dior 1958 var han bara 21 år. På bilderna från den tiden ser han mest ut som en prydlig skolpojke med stora glasögon. I filmklippen gör han också det, men där ser man även hans öppna, sårbara och nyfikna blick och hans lite blyga sätt att svara på frågor. Han går rakt in i mitt hjärta. Hans första kollektion våren 1958 blev en succé och några år senare hade han sitt eget modehus.

Blicken återkommer i senare filmsekvenser från Paris och Marrakech, ibland glad och skämtsam, ibland sorgsen, ibland fokuserad, men alltid öppen. Han verkar inte ha varit en lycklig människa trots framgång och livslång kärlek. Men han sa att han ville göra kläder som inte bara gör kvinnor vackra utan som också får dem att känna sig stolta och självsäkra. Bara en sån sak. Åh, Yves.

Yves Saint Laurent 1971.

Inga kommentarer: